Buth Cassidy och Sundance kid

HOLA!
 
Ursäkta frånvaron! Vi har inte direkt något bloggmaterial från de senaste superlugna dagarna. Internet är så långsamt att det inte går att ladda upp bilder men EN bild kämpade jag upp iaf🤗
 
Vi befinner oss just nu i Bolivia dit vi anlände i fredags efter två dagars strosande i Salta (Argentina). Vi hade sedan lång tid tillbaka bestämt att vi skulle göra en standardtur på fyra dagar till "Salar de uyuni" som är världens största saltöken. Tydligen utgår turerna från två ställen, Uyuni och Tupiza, och efter mycket research hade vi bestämt oss för att börja i den lite mindre och lugnare staden Tupiza. Ju närmre vi kom Bolivia desto mer försvann suget efter en fyradagarstur eftersom det egentligen bara är ett par ställen vi vill se av de ca 20 man besöker på turen. Vi bestämde därför oss för att helt enkelt överge planerna och istället åka på en endagstur till saltöken med utgång från Uyuni (på tisdag)
 
Eftersom vi bevisligen inte är superduktiga på att planera och inte har den bästa framförhållningen är vi därför nu fast i Tupiza till måndag. För att krydda upplevelsen av denna lilla stad bestämde vi oss för att utforska vår omgivning vilket tydligen görs bäst på häst. John sammanfattade sin erfarenhet av ridning med "jag red på landet när jag var liten. Eller, jag satt på en häst och min kusin drog runt den". Själv är man ju rena cowboyen efter att ha ridit islandshäst på min vän Annelis möhippa för bara ett par månader sedan.

Likt Butch Cassidy och Sundance red vi ut i den bolivianska bushen ackompanjerade av hästarna Churumino och Indio samt guiden Carlos med häst.

Trots viss osäkerhet på hästryggen visade sig ridturen bli en succé! Vi red runt i tre timmar i det fascinerande landskapet och, hör och häpna, vi galopperade!! För "hästmänniskor" kanske inte detta låter skitcoolt MEN DET KÄNDES SKITCOOLT! Här nedan följer coolhetsbevis (coolheten drogs dock ned ett snäpp av min babyrosa blommiga cykelhjälm)

Butch Cassidy och Sundance kid var amerikanska tåg- och bankrånare (på hästryggen enligt google-bilder) under slutet av 1800-talet. Cassidy var även känd hästtjuv. Enligt legenden flydde de till Argentina och härjade runt ett tag innan de skjöts ihjäl utanför staden Tupiza i Bolivia.

Eftersom vår spanska är begränsad fick vi rådfråga varandra i vissa ärenden.
Jag: Ska man luta sig framåt när man travar?
John: Man kan luta sig lite framåt och liksom trycka rumpan bak mot stödet och hänga med i hästens rörelser. Det är inte min professionella åsikt men av erfarenhet vet jag att det funkar.
(Sagda erfarenhet = den korta trav vi gjort tio minuter tidigare).
Jag: hur gör man vid galopp då?
John: man håller fast i livhanken.

Jag måste ägna ett par rader åt vårt hejdå till Argentina också. Vi tillbringade två hela dagar i den mysiga staden Salta innan resan till Bolivia. Vi gjorde inget särskilt förutom att köpa nya flip flop till John, strosade, blickade ut på staden från en utkiksplats och åt. Vi hade inget kök så vi fick "tyvärr" äta ute alla måltider förutom frukost. En kväll gick vi till en restaurang som vi tittat ut tidigare under dagen. Det visade sig vara en suverän liten pärla och vi åt den godaste middagen sedan resans start. Vi lyxade vi till det med rödvin från ett litet vindistrikt utanför Salta och eftersom jag förtär alkohol en gång i kvartalet fick jag svårt för huvudräkning efter endast ett glas vin. Det resulterade i att jag dricksade under 10% trots vår fantastiska mat och service. Jag som själv arbetat som servitris grämde mig hela vägen hem och var genast tvungen att bläddra fram Salta i lonely planet för att se om invånarna är Vodoo-fans liksom i grannstäderna. Om så var fallet var jag beredd att vakna med skink-värk eftersom servitrisen säkert tyckte jag var ett "bloody tight arse".

Jag minns själv hur irriterad jag blev när jag arbetade som servitris i snåla Australien och jag hade gett min absolut bästa service till en kund som när han går säger "you have been brilliant! there is a little something for you in the tip jar" varpå jag hittar en dollar i dricksburken, EN DOLLAR!

Idag ska vi gå en liten hike och sedan ska vi spana in en karneval här i Tupiza. Det är inte bara brassarna i Rio som har monopol på att ha karneval. Igårkväll levde byn upp på kvällen med ett långt karnevaltåg med musik, färgglatt klädda  dansare och hästar. Firandet håller på i fyra dagar. Hoppas vi hörs snart 😘

Kommentarer:

1 Pappa:

Du glömde att du var uppe och red i Anderna när vi var i Ecuador, så du har ju rutin. Jag såg på al Jazira att det regnat kraftigt i Bolivia och Peru. Googlar man på Rain Peru får man bl a se ett hotell som rasar ner i en flod. Regnet ska fortsätta närmaste månaderna. Uppe på smala bergsvägen kan det vara risk för lermask och underminerar vägar. Kolla det innan ni ger er upp. Intalade finns ju i Ecuador också, hur det regnar där vet jag inte, kanske samma.https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://www.theguardian.com/world/video/2017/jan/27/hotel-collapses-river-torrential-rain-la-hacienda-lircay-peru-video&ved=0ahUKEwjJw8awh7DSAhWCHJoKHYt7AtwQwqsBCE8wDg&usg=AFQjCNFFjdMwmB6elld8G8hfpOaQuvlpIw&sig2=p99zkGUA7YAMa-2-W7Elbg
Tråkigt att vara olycksdrabbade men ett 20tal offer har regnet krävt redan i Bolivia. Kolla någon Bolivias tidning på nätet eller fråga lokalbefolkningen.
Kul blogg, hoppas på fortsättning snart.
Pappa

2 Pappa:

Lermask är lerras, Inkaleden finns i Ecuador m m.
Ordkorrigering kan vara ett otyg
Kram

Kommentera här: