holasydamerika.blogg.se

Vi befinner oss i El Calafate, en liten stad i södra Argentina. Hit åker man för att besöka Parque nacional los glaciares, vilket är precis vad vi gjorde igår. På kartan ser ni Iguazu falls i norr och el Calafate i söder.

 

Att åka hit kändes som att vara en av spelpjäserna i "den försvunna diamanten". Minns ni känslan av hur man chansade och satsade alla sina pengar på att flyga till en av öarna (madagaskar eller st. helena) för att sedan slå en 4a eller 6a och besviket vända upp blanka brickor. Nar man väl var på ön kom man på att man inte råd med flygresan tillbaka och därför snällt fick ta båten till fastlandet och betala för varje slag. Well, that's pretty much us just nu! Vi började så smått titta på bussar igår och insåg att vi kommer behöva åka buss i totalt 72 timmar for att nå Bolivia, en liten detalj jag helt förträngt i ivern att ta mig hit. Jaja, vi hittade iallafall diamanten under äventyret (behold the GREAT perito moreno här nedanför liksom!) 

 

Inzoomad

 

John blickar ut over den miljontals år gamla glaciären

Vi var valdigt taggade inför dagen och John var pålast som vanligt.

John: det är så sjukt cool att den är så.. *fundersam paus*.. GAMMAL!
Linnea: Wow vadådå, hur gammal?
John: Jag vet inte exakt men den skapades för sakert miljontals år sedan.
Linnea: *skummar igenom ett informationsblad* eh det står här att den är 18 000 år gammal..

Alla vet ju att havregrynsgröt är det absolut billigaste alternativet att ha till frukost för en backpacker (och annars också för den delen I guess). Jag är numera beredd att låta John få sin vilja igenom och köpa de något mer kostsamma baguetterna efter att ha återupplevt den absolut största baksidan med backpackerlivet, nämligen att diska grötgrytan med en hosteldisksvamp. Jag funderade idag på hur jag skulle klarat cellen i fångarna på fortet där deltagarna ska sticka sina händer i behållare med okänt innehåll. Om det hade legat en gammal hosteldisksvamp med grötrester på hade jag inte för mitt liv klarat att ta nyckeln.

I övrigt är matlagning på hostel okej. Vi lyckas dock aldrig enas om vad vi ska äta vilket resulterar i att vi lagar samma sak varje dag. Jag undrar hur länge vi lyckas modifiera den smaklöksretande rätten "bönor, paprika och zuchini i färdig tomatsas med ris". Idag lyxade vi till det med spiskummin och salt och tyckte att vi lyckades riktigt bra. Jag kände mig nöjd ända tills italienarna vid spisen bredvid utan ansträngning slängde ihop en väldoftande ädelostrisotto och (typ) flamberade en entrecôte medan de sippade pa ett glas rödvin. Om nagon av er dar hemma sitter inne pa tips pa bra backpackermat sa let us know.

Stina, se hit! Igår i köket hörde jag en konversation mellan en äldre dam fran australien och en yngling till skotte som handlade om STANTHORPE! Hon slängde med fraser som "Oh Stanthorpe is lovely" och "yes I've been there many times". Skotten (dock inte Grri) hade plockat äpplen där för tjugo år sedan. Jag smög in i konvon och berättade att jag också varit i Stanthorpe och att jag gallrat äpplen i Applethorpe. "What did you think of Stanthorpe" fragade den gamla damen med förväntansfulla ögon. "Oh absolutely beautiful" hörde jag mig själv ljuga. Vi höll alla med om att "It's a small world".