Row row row your boat gently down the stream

Idag besökte vi Foz du Iguzus nationalpark där ca 275 vattenfall bjuder på en show utan dess like. Vattenfallen utgör en gräns mellan Brasilien, Argentina och Paraguay. Eftersom vårt nästa flyg (till el Calafate) går från den argentinska sidan har vi bestämt oss för att åka till Argentina imorgon och checka in på ett hostel ett par nätter för att kunna se den sidan av fallen också.
 
Nationalparken var inte massiv men pga alla fotovänliga utsiktsplatser traskade vi ändå runt i flera timmar. Slutligen nådde vi vattenfallens vattenfall, "la boca del diablo" (the devil's throat). Bron ni ser på bilden leder ut mot vattenfallet för en närmre titt. Titt och titt förresten. Att stå ute på bron innebar att vi såg, smakade, kände, luktade och hörde "the devil's throat". Let me say att jag är glad att även balanssinnet var aktivt. Som den äkta backpackern jag har adapterat mig till att vara vägrade jag snålt köpa en regnponcho för 10 spänn för att hålla mig torr på bron. John log ett slugt leende och förkunnade att "jag har lösningen" varpå han likt en krigare drog sitt (surprise surprise) paraply. Hur nöjd han är över sitt drag att packa paraply och få användning för det två gånger på en vecka ser ni nedan.
 
En bra grej med att ge blod (förutom att man hjälper till dårå) är att man får presenter. Detta paraply fick jag av blodcentralen och det håller i ur och skur har det bevisat nu. 
 
En attraktion man kunde göra var en båttur runt och under(!) vattenfallen. Mamma bad mig innan resan att "bada inte i strömt vatten". Jag kände att en båttur i Iguazufallen troligtvis kvalade in under samma förmaning och avstod.
 
 
 
John höll sig torr men värre var det för mig. Jag brydde mig inte nämnvärt då man i denna värmen torkar på några minuter. Vädret tänkte dock annorlunda för plötsligt öppnar himmeln sig och as we speak (6 timmar senare) regnar det fortfarande. Trots regnet krigade vi oss till en fågelpark med fåglar som räddats från illegal trafficking/handel och olika missförhållanden. Fågelparken fungerade som ett rehabiliteringscenter där fåglarna genomgick olika steg fram tills dess att de var redo stt släppas fria. Många av arterna var utrotningshotade. Vissa av fåglarna var tyvärr så illa behandlade att de aldrig skulle kunna släppas lösa. De hade t ex blivit vingklippta så de inte kunde flyga så de får bo på parken livet ut. En fågel (blågul ara) var född i parken och var tam och om den var på humör kunde den hoppa upp på ens hand. Idag var den på humör så den kom och hälsade (obs att jag inte kan betona nog hur olikt detta går till från hur man kan fotas ihop med t ex stackars neddrogade tigrar i Thailand). 
 

Kommentarer:

1 pappa:

Trevlig bild. Vem pratade mest?

2 mamma:

Tänk att du lyssnat på min förmaning 😘

3 Anneli:

Åååh så fint ni har det. Underbart smart av john. Han ser riktigt nöjd ut ja :p så kul att följa eran resa ^^ kram på er

Kommentera här: