You better Belize it !

HOLA!

Vi har latat oss i Belize den senaste veckan och tänkte nu fortsätta på samma spår fast i Mexiko. Detta blir resans åttonde och sista land innan kosan styrs mot Sverige.

I Belize har vi åkt mycket buss vilket för en gångs skull varit en fröjd. Vem kan inte njuta av en bussresa där det spelas reaggeton på högsta volym och karibiska havet skymtas genom palmerna vid vägkanten? När vi satte oss på bussen till Placencia från huvudstaden Belmopan frågade jag biljettmannen när vi skulle vara framme. "Tjugo minuter över fem" svarade han först men ångrade sig snabbt till "snarare kvart över fem förresten". I Guatemala brukade svaret på samma fråga vara typ "vi är framme mellan klockan fem och tio ikväll" så vi spann av välbehag över att ha anlänt till denna punktliga plats. Placencia var en riktig pärla och vi tittade drömmande på annonser av folk som sålde mark. Våra dagar såg ut som på bilderna här nedanför.

Vårt hostel låg jämte stranden så varje dag traskade vi ut och hittade en solskyddande palm där vi låg och läste eller lyssnade på ljudbok.
 
Vid lunch satt vi vid en av strandbarerna och drack smoothies. Under eftermiddagarna badade vi och lagade tacos på svarta bönor.
 

Belize består av dels fastlandet men även ett flertal öar, eller "cayes" som de kallas. Vi besökte, förutom Placencia, två av öarna och först ut var Ambergris Caye.

Vi bodde i en flerbäddsal med bland annat en medelålders man från Kanada som upprepade gånger berättade att han är van vid lyxresort och aldrig har bott på hostel. "Hur undviker man att bli mördad mitt i natten?" frågade han oss första kvällen med ett inte helt övertygande skratt. Morgonen efteråt var jag och John utvilade efter en natt med perfekt tysta rumskompisar. Ingen pratade, tände lampan eller andra icke-flerbäddsalsvänliga otyg. Vid frukosten stötte vi på kanadensaren och frågade hur han sovit. "Very well" svarade han och fortsatte "but did you hear the NOISE last night! Someone opened the locker on their safety box and it woke me up!". Jag och John har fnissande citerat honom otaliga gånger sedan dess.

Här bodde vi i fyra nätter i säng 9 och 10. Ett förtydligande till er som inte hängde med på varför vi skrattat åt kanadensaren. När man bor i en flerbäddsal bör man inte prata eller tända lampan när andra somnat. Däremot är det ju oundvikligt att inte göra ljud ifrån sig när man gör sig iordning inför natten, till exempel öppnar sitt skåp och fipplar med sin väska som i detta fallet. No biggie liksom, förutom för den ytterst ljudkänsliga kanadensaren.
 
Favoritstället för frukost blev snabbt Estele's. Här är utsikten vi njöt av till morgonkaffet.
 
En dag hyrde vi en liten golfbil för att köra till stranden "Tranquility bay" som enligt Google var ett paradis. Vi lockade med oss ett par irländare på utflykten som genast nappade när jag målade upp bilden av den vita stranden. Efter en skumpig biltur på nära två timmar längst med en kustremsa full med sopor anlände vi till Tranquility bay. Besvikelsen sköljde över oss vid åsynen av en ful och skitig sandremsa kantad med  plastbord. För att spä på eländet började det spöregna. Vi skämdes ihjäl som lurat med oss irländarna men som tur är hade de humor och verkade inte lida nämnvärt. Eftersom vi ändå skulle bli blöta bestämde vi oss för att snorkla. Med dyrt hyrd och läckande snorkelutrustning simmade vi längst med en sandbotten och letade förgäves efter koraller. Efter en timme var det mest spännande vi sett en ål och vi bestämde oss för att ge upp och åka hem. Efter en minst sagt misslyckad dagstur drog vi slutsatsen att platsen namngivit Tranquility bay eftersom ingen vill åka dit. 
 
Förutom den misslyckade dagsturen åkte vi på en ytterst lyckad snorkelutflykt till Hol Chan som är en del av det korallrev som sträcker sig från Mexiko till Honduras. Revet är världens andra största efter Australiens "stora barriärrev". Vi hade inga förväntningar på att se något mer än färgglada fiskar och koraller och blev därför glatt överraskade av att även se stingrockor, en muräna och flera hajar. Snorkelstopp nummer två levde upp till sitt namn "Shark ray alley" då det kryllade av hajar. Tydligen brukar lokala fiskare rensa sin fisk vid Shark ray alley varpå hajarna lockas dit för en gratis buffé. Adrenalinnivån sköt i höjden likt mamma och pappas varmvattenräkning våren 2014 då jag gjorde come back i Sandby efter universitetet.
 
Vem behöver undervattenskamera i detta vattnet? Här är vi vid Shark ray alley och ska snorkla.
 
Stingrockor från båten.
 
Ö nummer två på vårt Belizeäventyr var pärlan Caye Caulker. "Go slow" var mottot på ön och vi tog direkt seden dit vi kom och chillade i två dagar. Förutom att guppa runt i havet med bara näsan ovanför vattenytan strosade vi runt i jakt på den perfekta smoothien. Livet kändes enkelt på Caye Caulker helt enkelt.
 
 
 
 
Vi köpte tonfisk till denna lilla gatumisse varje frukost och middag. På två dagar gick hon upp diverse centimeter i midjestorlek.
 
 MEXIKO
 
Nu befinner vi oss i Playa del Carmen i Mexiko. Här ska vi stanna till på söndag. De senaste två dagarna har vi varit i Tulum som är en mindre stad (eller kanske by) berömd för sina Mayaruiner jämte stranden. Jag slänger upp några bilder från Mexiko trots att inlägget handlar om Belize. Yolo.
 
 
 
 
 
 
 
 
TACK för att du fortfarande hänger med på resan 😘🐢