Minus + minus = plus

Vi befinner oss i "El Chalten" som är en utgångspunkt för alla hike-entusiaster. Vi tillhör inte riktigt den skaran men likväl befinner vi oss här. Nedanstående inlägg är uppdelat i tre dagar. Ursäkta kvalitén på bilderna. Jag måste välja en låg upplösning på grund av segt internet.
 
Torsdag (andra dagen i El Chalten)
Vi gick på hike 20km i ösregn. Det sög. Vi låtsades att det var angenämt för den andres skull men sanningen kom fram när John försiktigt frågade "vad tycker du.. alltså egentligen?"
 
 Singing in the rain
 
Fredag (dagen vi skulle lämna El Chalten)
John spådde i morse att "jag tror dagen kommer överraska oss". Profetian uppfylldes direkt då vi dök upp på busstationen och fick reda på att vår buss var inställd på grund av översvämning på vägen. Mina första instinkter när något rubbar mina cirklar brukar vara 1: Bli arg på första bästa oskyldiga stackare som kommer i min väg, och 2: ringa pappa

Eftersom min första instinkt är totalt meningslös och pappa är två miljoner mil bort så fick vi helt enkelt ta itu med fnurran på tråden genom att boka ännu en natt på hostel och underhålla oss med det enda denna lilla by erbjuder, att gå på hike. Och VILKEN HIKE. Imagine my surprise när jag insåg att jag njöt. Resegudarna och vädergudarna hade haft konferens och bestämt att vi inte fick lämna El Chalten med uppfattningen om att det var en trött regnig håla med tråkiga vandringsleder. Vi hann inte mer än 2 km på vandringsleden "Sendero Fitz Roy" förrän ett susande ovanför våra huvuden fick oss att titta upp och bevittna två kondorer. Jag som trodde att kondorer endast existerade i Kalle Anka-tidningar tappade hakan av förundran (bokstavligt talat eftersom min käke hoppade ur led som så oftast). De måste ha gillat uppmärksamheten då de cirkulerade ovanför oss flera minuter och till och med flög lägre så vi fick insupa deras majestätiska väsen.

Kondorer i Anderna är de största flygande fåglarna i världen om man ser till vikt och vingbredd. Den största uppmätta vingbredden är 3,3m. Kondoren kan bli upp till 70 år gammal vilket gör den till en av världens längst levande fåglar. Den är inte utrotningshotad men är listad som "near threatened". 

Vår plan var att gå en kort hike till en liten sjö, men väl vid sjön hade vi fått upp ångan och fortsatte framåt. Tre timmar senare tog vägen slut och vi befann oss vid utsiktsplatsen "lago de los tres" där vi insöp utsikten av vackra "mountain fitz Roy" som är berget i bakgrunden.

Nåja, vi fick typ njuta av utsikten eftersom Fitz Roy gömde sig bakom molnen.
 
"Strike a pose" sa jag till John. Sagt och gjort.
 
På väg till Fitz Roy. Ni skymtar toppen bakom molnen vid min utsträckta knytnäve.
 
Nöjda och trötta återvände vi 8 timmar senare till  vårt hostel för att laga kvällsmat. Eftersom vi på detta hostel inte har något kök att laga böngryta i fick vi lösa middagen på nedanstående sätt. 
 
1: Häll kokande vatten nudlarna i matlådan.
 
 2: Låt nudlarna gona sig i tre minuter 
 
3: Krydda nudlarna med buljong. Voilá! 

Lördag (idag)

Idag var vi glada att höra att vägen norrut är öppen igen. I vårt planerande av rutt har vi haft god nytta av vår resbibel, Lonely planet, som tipsar om "entertainment" i alla samhällen. Vi har nämligen på så sätt sållat bort alla småstäder där "entertainment" följts av t ex "vodoo", eller där rubriken "entertainment" helt enkelt diskret utelämnats. Vår rutt har filtrerats ner till tre samhällen, nämligen "Bariloche", "Mendoza" och "Salta". Så nu vet ni var ni hittar oss den kommande veckan.

Och för att förklara rubriken: 

Motvilligt fast i El Chalten = minus

Tvingade att mot bättre förslag på aktivitet motvilligt gå på hike = minus 

En superb hike med kondorskådning = plus

Bautakram 😘

VID PENNAN 👇🏼

Kommentarer:

1 Anonym:

Mäktigt med kondorerna! Tänk vad lite vatten på vägarna kan fixa åt en. :)
Skönt att Chalten levererade trots allt!
Fortsatt lycklig resa! Kram /Stina (kan inte fylla i namnet i den där rutan just nu?)

Kommentera här: