I en stad bland vulkaner

Häromdagen tog vi en dagsutflykt till vulkanen Cotopaxi för att hikea upp till snölinjen. Tydligen hade Cotopaxi ett utbrott 2015 och därför får man inte klättra längre än så (inte för att vi hade en tanke på det ändå). Guiden berättade att "if we hear sirens we must leave the park immediately because it means the Vulcano might erupt". Hilfe! Vår grupp var en salig blandning av nationaliteter, däribland två finnar. Väl framme vid berget sa guiden att vi fick välja på en längre men mindre brant väg upp eller en kortare och brantare. "The steep way is much cooler" sa finnarna och gav sig iväg. Alla vi icke-finnar valde den lättare vägen. Själva promenaden upp var väldigt odramatisk och väl uppe väntade varm choklad i en liten timmerstuga och obligatorisk fotografering framför skylten (se nedan).

Efter chokladstoppet knatade vi ned till bilen igen. Det var dags att cykla mountainbike nedför resten av berget. Målet var en sjö som låg en mil iväg ungefär. Jag avskyr att cykla i Malmö men tänkte innan utflykten att det nog kunde vara avslappnande att cykla i naturen. Det var det inte. På en cykel i barnstorlek bromsade jag mig livrädd nedför hela vulkanen med en fnissande John framför mig och en guide bakom mig som troligtvis var glad att jag skrivit på lappen "the company does not take responsibility for any accidents". Vägen var brant och full av gupp och att handbromsa med nedfrusna fingrar sög. När jag tänkte att det inte kunde bli värre bestämde sig vädret för att slå om till hagel. "The weather can be very unpredictable here in the mountains" log guiden tröstande och lånade ut sina vantar. Väl nere vid målet (en kvart efter klungan) hade resten av gruppen redan hunnit utforska sjön så jag och John fick blixtfotografera våra bilder innan vi packade ihop oss i bilen och åkte hem till Quito. "This tour includes a two hour nap on the way home" sa guiden och alla lutade sig nöjt tillbaka och somnade.

 Det ser ut som om jag har the time of my life men skenet bedrar. Ni vet hur man ibland kan börja skratta i krissituationer? "Chockfasen" heter det tydligen enligt 1177 vårdguiden. Just sayin'. För övrigt, notera de obligatoriska armbågsskydden och knäskydden

Att promenera runt i Quito är väldigt mysigt. Överrallt träffar vi människor och har små pratstunder om ditt och datt. Idag blev vi haffade av en amerikansk kille med Bibeln (min telefon autocorrectade Bibeln till stort B) i högsta hugg som frågade om vi hade några krämpor som han kunde hela. Jag berättade att vi var fysioterapeuter och handskades med smärtor på andra sätt men att han gärna får be en bön för min mensvärk om några dagar. Han lovade att göra det så jag ser med spänning fram emot resultatet. Om inte hans böner funkar så har jag fortfarande mitt paket Ahlgrens bilar gömda längst ned i väskan som räddning. 

 La iglesia Basilica

John och jag observerar olika saker när vi är ute och strosar eller kommer till nya ställen. John vet exempelvis alltid var rautern sitter så fort vi kommer till ett hostel. Andra saker John alltid har koll på är: närmsta glasskiosk, kepsaffär, elektronikaffär och pokéstop samt wifilösenord. Idag när vi var inne i en kyrka viskade John "kolla högtalaren där uppe på pelaren. Har du tänkt på att alla kyrkor vi sett på resan haft exakt de högtalarna, från märket Bose". Själv är jag inte speciellt bra på att observera saker. Min rädsla att stöta på folk jag inte vill stöta på har gjort att jag utvecklat skygglappar och likt en travhäst ser jag bara ofta bara vägen framför mig. Men säkerhetsbälten och snubbelföremål (t ex trottoarkanter) är jag snabbast på att se åtminstonde.

Förutom att åka till Cotopaxi och att ta en promenad till en utsiktsplats har vi inte gjort så mycket mer än att strosa här i Quito. Jag som inte är så förtjust i städer har förvånat fallit pladask för Quito som stad. Vi bor i gamla stan vilket är ett område fullt av hus i regnbågens alla färger och vackra kyrkor och torg i alla väderstreck. Att bara strosa runt i timtal med fikastopp på en av alla roof top bars kan man underhålla sig med i flera dagar. Imorgon väntar dock nya vyer då vi styr kosan mot Guatemala i Centralamerika. Det känns konstigt och sentimentalt att lämna Sydamerika där vi bara tillbringat sju veckor. Sydamerika är en helt fantastisk kontinent som jag redan ser fram emot att besöka igen. En tjej på vårt hostel frågade om hon fick köpa vår lonely planet eftersom vi inte behöver den mer. Vi skakade på huvudet och sa "we're keeping it for future travels".  Så med det sagt säger vi hasta luego till sydamerika och HOLA CENTRALAMERIKA! Välkommen att hänga med du också 😘

Galapagos Islands

"Life is not measured by the number of breaths we take, but by moments that take our breath away"

Jag har för första gången svårt för att komma på vad jag ska skriva i ett blogginlägg. Jag tror det beror på rädsla att inte kunna göra våra upplevelser rättvisa genom mina beskrivningar. Det har varit en drömresa från början till slut. Vi är väldigt glada över att få ha upplevt denna utomjordliga plats tillsammans med våra nya fantastiska vänner Elise, Andy och Douglas, alla från USA. Redan första dagen hamnade vi vid samma bord i matsalen och därefter föll det sig naturligt att vi åt varje måltid ihop hela veckan och utforskade öarna tillsammans. Jag skriver en kort beskrivning om varje dag och tänker att bilderna får tala för sig själva.

På bilden ser ni resan vi gjorde runt de centrala öarna (orange streckad linje).
 
Dag ett
Flyg till Baltra island och därifrån buss/båt/bil/båt till Isabela II via ön Santa Cruz. På Santa cruz lever fria jättesköldpaddor vilka vi besökte.
 
Galapagossköldpaddor kan bli upp till 150 år gamla och väga 400kg. Deras skal har utvecklats olika beroende på vilken ö de bor på. Här har vi den största sorten vars skal är rundat. De kan leva ett år utan mat och vatten. Sköldpaddorna är så högt prioriterade att om de flyttar till ett område på ön där människor bor får människorna snällt flytta på sig. Detta hade hänt där vi befinner oss på bilden, fast i detta fall kunde personerna bo kvar och driva en restaurang med utsikt över sköldpaddornas hem. 
 
 

Dag två

Vi vaknade tidigt för att paddla kajak till en strand med sjölejon på Santa fe Island. Vi fick inte gå i land från kajakerna eftersom stranden vaktades av en vaksam sjölejonkung. Från kajakerna såg vi havssköldpaddor och hade hela tiden nyfikna sjölejon tumlande bredvid oss. Vi tog en promenad på Santa fe Island varpå vi seglade vidare till den lilla halvmånformade ön South Plaza. Här strosade vi bland stora kaktusar och längst stränder som kantades av stelnad lava i sökandet efter leguaner och Darwin finches. Solen stekte hela dagen och det var välkommet när guiden annonserade att snorkling stod på schemat. Som ett stim av turister simmade vi runt bland sjölejon, stingrockor och havssköldpaddor. Vi visste sedan innan att djuren på land är helt orädda men att djuren i havet skulle ha en så chill inställning till oss blev vi glatt överraskade över. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Fantastiskt landskap
 
 
 
 
 Fregattfågel ute på fisketur
 
 Svartfenade revhajar. På kvällarna flockades fiskstim runt båten. Runt fiskstimmen samlades större fisk och runt de större fiskarna cirkulerade hajar. Vi hade "tur" att se en haj som fångade en flygfisk. Som mest hade vi fem hajar runt båten samtidigt. Vi stod storögda och stirrade fascinerat. En av guiderna, Cristopher, berättade glatt att "tomorrow we're gonna try to find these guys when we go snorkeling. There is a good chance we find them". Jag sov med ett öga öppet den natten.
 
Dag tre
 
Vi besökte North Seymour Island vilket är en viktig ö för många fågelarter som häckar här. Vi såg bland annat Blue footed boobies, pelikaner, fregattfåglar (great och magnificent) och leguaner. Efter en långpromenad på ön var det dags att snorkla vid ett rev som var populärt för hajar. Med bilderna av hajarna kvällen tidigare färskt i minnet hoppade vi i plurret. Det var ljuvliga 27 grader i havet och vi flöt omkring och njöt. Plötsligt ser vi hur guiden Cristopher simmar några meter djupt, vänder sig mot oss och för två knytnävar mot pannan. Tecken för hammarhaj! Och mycket riktigt kommer tre hammarhajar cruisande under oss. Jag hade stunden till ära lyckats andas ut med näsan och fått imma på cyklopet så att det var tre hammarhajar fick jag höra av John i efterhand. Jag hann blixtsnabbt blöta mitt cyklop och fick se åtminstonde en hammarhaj iaf. Trösten kom några minuter senare när en vittippad revhaj simmade förbi. Dagen avslutades med att gå en promenad på Santa Cruz Island där vi badade på en vacker strand och tittade på flamingos.
 
 Blue footed boobie
 
 
 Fregattfågel. Denna fågel har burrat upp sina fjädrar på ryggen för att vinden skulle kyla av honom. Vi fotade fågeln med värmekamera och såg att han var sval på ryggen med varm på vingarna. Det var roligt att titta på djuren genom värmekamera för man förstod deras beteende bättre. 
 
 
 Pelikan 
 
 
 Fiskmås som kan se i mörkret. Det är den fiskmåsen i världen som jagar på natten.
 
Vi har alla flamingobilder på kameran så här kommer en bild på Elise i färd med att lära sig flamingodans
 
Dag fyra
 
Vi gick till toppen av Bartolome Island och tittade på utsikten. Efteråt var det dags för snorkling. Hajarna höll sig på avstånd och vi såg mest papegojfiskar och andra färgglada släktingar. Under eftermiddagen besökte vi resans sista ö, Santiago Island (sullivan bay), som nästan är täckt av lava sedan 120 år tillbaka. På kvällen åt vi middag och tittade på ett bildspel som en av våra guider, Dennis, hade satt ihop. Innan bildspelet sa Dennis "some of you like being in pictures more than others" varpå ca 200 bilder på mig, John, Elise, Andy och Douglas blandat med djur och natur visas. Det var en perfekt avrundning på en perfekt kväll efter en perfekt vecka.
 
 
 
 Tydligen det mest fotograferade stället på Galapagos 
 
 
 
 
 Lava
 
 
 Världens bästa guider Dennis och Cristopher närmst oss. Bredvid dem står kocken och kaptenen. Chef över Isabela II, Gerd, håller avslutningsskål.
 
Quito (ett eget inlägg om Quito väntar)
 
Våra fantastiska vänner Elise och Andy. Väl i Quito fick vi bo i deras lägenhet de hyrt. Vi hängde ihop in i det sista tills de flög hem igårkväll (lördag). Vi hann med en sista middag på en sushirestaurang med den godaste sushin jag ätit. Douglas joinade också så gänget var samlat. Andy och Elise älskar att resa och i Juni åker de till Tanzania på safari. They are in for a treat! 
 
Idag (söndag) har vi inte gjort många knop. Detta är ungefär allt vi orkat med, en juice på en roof top bar. Utsikten är över old town i Quito. 
 
På måndag väntar en dagsutflykt till vulkanen Cotopaxi. Vi ska traska upp till snölinjen och cykla mountain bike ner. Mitt enda minne från cotopaxi (med familjen för 15 år sedan) var att guiden bar mig upp eftersom jag var trött. Like a boss
 
Njut av din dag💕

John och Linnea goes Jack Dawson och Fabrizio

Våra icke-existerande planer tog en mycket angenäm vändning häromdagen. Vi har sedan tidigare uppmuntrats av pappa att åka till Galapagosöarna men själva tyckt att det blir för dyrt. När vi nu inte hade några planer och vi åter igen fått en uppmuntrande kommentar av pappa på bloggen vaknade intresset så smått. John googlade på resebyråer i Cuenca varpå vi hittade en som fått toppbetyg av samtliga kritiska skribenter på tripadvisor. Vi lommade dit utan större förväntningar och frågade om de möjligtvis hade någon bra deal på en sistaminutenresa. Vi hade nämligen läst att företag ibland reade ut bra erbjudanden eftersom de hellre fyller båtarna än har tomma platser. Kvinnan som hjälpte oss letade med en ängels tålamod efter en passande resa för oss. Efter ett tag slår hon ihop händerna och spricker upp i ett gigantiskt flin, "I've found a trip on a cruise ship which leaves on monday. It's the best of the best". Hon skrev ut dokumenten och skred förväntansfullt över till oss och räckte över dem. Och I'll tell you what kära läsare att hon skojade inte när hon påstod att det var "the best of the best". Resan hon hittade är en kryssning på fem dagar med en lyxyacht för en tredjedel av originalpriset. Min sedan tidigare instabila käkled hoppade åter igen ur led. Den mer kritiska av oss, John, frågade kvinnan "what's the catch?", men hon bara skakade på huvudet. Vi bad henne boka resan direkt och tittade oss stridslystet omkring på resebyrån, rädda att någon skulle kasta sig fram och sno den framför nosen på oss.

Väl hemma på hotellet läste vi exalterade igenom beskrivningen av båten och min blick fastnade på meningen "Dresscode at dinner: No shorts or tanktops". John, som är expert på att packa, hade redan innan resan förstått att en skjorta och ett par jeans kan komma till användning vid något tillfälle. Själv har jag packat mina slit-och-slängkläder och verkligen inte förberett mig inför trerätters med blåblodiga amerikaner.
Detta resulterade i tre timmars hetsshoppande på ett köpcenter där jag efter att ha provat tusen klänningar fick med mig två anständiga att ha vid middagsbordet. En pedikyr och en googling på vilken gaffel av tre man äter förrätten med (den yttersta) senare kände jag mig lite mer redo.
Imorgon boardar jag och John yachten "Isabela ll" (läs: Jack Dawson och hans kompis Fabrizio boardar Titanic). Jag är supernervös medan John, som utan undantag finner sig i alla situationer, redan har konverterat till hobbysnobb och tittade nyss ut från badrummet och frågade "alltså, visst måste de kunna stryka mina skjortor ombord på båten?".

John petade mig precis på axeln och sa "en lyxig båt i all ära men det är ju Galapagos fantastiska natur som är höjdpunkten. Du måste skriva det!!". Självklart är det Galapagos som är höjdpunkten på resan och det kommer också vara en höjdpunkt i livet. Jag hade gärna sovit på en flotte om jag bara får uppleva att simma med sjölejon. Att vi snubblade över den sjukaste dealen var verkligen bara ett plus. Förresten, nämnde jag att båten har gym, jacuzzi och bibliotek?

Jack Dawson vid middagen
 
John vid resebyrån "terradiversa" som hjälpte oss boka kryssningen och flygbiljetter till/från Galapagos. Recommend recommend!
 
Oj! Jag ska inte glömma skriva ett par rader om våra tre nätter i Cuenca, Ecuadors tredje största stad. Jag hade sett fram emot att åka till Cuenca i flera veckor. Anledningen är att här tydligen finns ett superbilligt spa med varma källor och lerbad. Tyvärr lyckades jag tajma in att få en lätt släng av UVI (mamma det är borta nu) och planerna fick slopas. Eftersom vi inte hade lust att åka på hike eller titta på ruiner kvarstod endast alternativet att strosa, vilket vi har gjort. Cuenca är väldigt fint med vita/blå kyrkor i varenda gathörn och fina små grönområden med spännande växter vi hemma i Sverige har i krukor. En flod rinner genom staden och längst med den ligger många färgglada gamla hus. Vår vana trogen letade vi upp en restaurang som blev vår favorit, denna gång ett indiskt hak. 
 
 
 
 
 
Jag strosar längst med floden. Min trogna följeslagare magväskan skymtas under tishan

Den mest perfekta palmen vi någonsin sett
 
Nästa update kommer troligtvis om en vecka när vi är tillbaka på fastlandet. Har wi-fi ibland på båten tydligen så jag skriver till er på whatsapp mamma och pappa❤
 
Kraam 😘