holasydamerika.blogg.se

Min outfit under de första sex timmarna av dagen. Låt mig berätta varför. 

 

Vi somnade och vaknade till ljudet av monsunregn. Av allt vi läst har vi förstått att man "bör" vara på Machu Picchu tidigt, helst när det öppnar vilket är klockan 6 på morgonen. Vi ville inte vara sämre och ställde klockan på 04:30 för att äta frukost när köket öppnade vid 5. Gissa om vi var ensamma vid frukosten. Som tur är kom vi till sans och bestämde oss för att vänta ut det värsta regnet.

Av någon märklig anledning hade jag och John fått för oss att köpa ett tillägg till inträdesbiljetten som gav oss tillträde att gå på hike upp på "Montana", ett berg som ligger i anslutning till Machu Picchu. Att vi vid detta laget inte lärt oss att vi egentligen inte gillar hiking är ett mysterium. Med tanke på att det ösregnade och vi inte hade någon bättre idé bestämde vi oss för att gå upp på Montana som tidsfördriv tills solen eventuellt kom fram. "Hur jobbigt kan det vara egentligen?" tänkte vi. Jo, jävligt jobbigt tydligen. Liksom på Kilimanjaro var syremolekylerna glesa och regent piskade. Utsikten var obefintlig på grund av moln och dimma. Vi kämpade oss uppåt i två timmar tills vi mötte ett par som sa att vi hade en kvart kvar till toppen men att stigen var väldigt smal och brant. Klistrade intill bergsväggen kröp vi på alla fyra uppåt i ett par minuter till vi samtidigt utbrister "Nä, vi skiter i detta!!". Lättade över det gemensamma beslutet tog vi oss i sakta mak ned igen.

Väl tillbaka på Machu Picchu hade John känslan av att ha fått nåd att vända vid pärleporten och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att bekänna sina hemligheter.
John: alltså.. nu när vi överlevde det här vill jag berätta en sak jag planerat när vi kommer hem.
Linnea: vadå?
John: jag ska köpa en sak.
Linnea: vadå? (Hund? Katt? Hoppas hund!)
John: ett Nintendo Switch.

Karin och Mats. Om ni läser detta kan jag avslöja att John uppenbarligen inte behöver tillskott i reskassan då ett Nintendo switch kostar 3000kr.

Hur Machu Picchu såg ut efter vår hike. Det började klarna.

CUSCO 

Innan vi begav oss till Machu Picchu (och byn Aguas Calientes där resor till MP utgår ifrån) tillbringade vi några lata dagar i den lilla staden Cusco (Nämnd i inlägget som Inkaindianernas huvudstad). Här har vi i princip bara strosat runt, ätit och sovit. Vi åt på ett par ställen till vi hittade vår favorit, Jack's café, med sin magiska passionsfruktjuice. Under de tre och en halv dagar vi stannade i Cusco åt vi på Jack's café fem gånger. Vi planerar ett kärt återbesök imorgon när vi återvänder till Cusco från dagens äventyr. 

Plaza de armas i Cusco.

Här i Cusco finns gott om marknader. Vi fick höra att de flesta kläder som säljs på marknaden och marknadsförs som 100% alpacka egentligen består av något slags syntetmaterial. I förhoppning om att få påståendet motbevisat frågade vi ett affärsbiträde hur man ser skillnad mellan syntetmaterial och alpacka då fejkvarianterna uppenbarligen är välgjorda. Hon drog då av tussar från två olika tröjor, tände eld på dem och rullade dem i Johns handflata. Den ena tussen blev en liten hård boll (syntet) och den anda tussen brann upp och lämnade sot/aska (alpacka). Eftersom det känns straffbart att gå runt i affärer med en tändare och tutta fyr på allt man funderar på att köpa gick vi vidare till en annan affär och ställde samma fråga. Säljaren förklarade enkelt att fejkplaggen glittrar i ljus medan alpackaplaggen är matta. Jag svalde och tog nervöst ett kliv in i skenet av affärens lampa. Alla blickar riktades mot mig. När ljuset strålade över min nyinköpta kofta, sjal och mössa var domen klubbad utan överklagan. Jag glittrade som en kronjuvelspimpad vampyr på Melodifestivalen. Menmen, inget ont som inte för något gott med sig. Det blev nämligen plötsligt mycket billigare att backpacka med tanke på att min annars så sensitiserade shoppingnerv paralyserades totalt. 

Oj, nu blev klockan mycket och jag kom på att jag är väldigt väldigt trött. Godnatt 😘 Tack för att du läste!