Surf's up i mindfulnessens tecken
Vistelsen i Cusco avrundades med två besök på Jacks café och en take away till flygplatsen innan skutan styrdes mot Lima. Sista kvällen hade Marjolein och Rob (som vi träffade i
Bolivia) kommit till Cusco så vi åt middag ihop. Jag hade inga förväntningar på Lima förutom att jag hade fått berättat för mig att det finns en park full av tama katter som tas om hand av staden (mat och veterinärbesök osv). Katterna gosade tydligen gärna med parknjutare. Dag ett i Lima styrde vi därför med förväntansfulla steg promenaden i riktning mot Park Kennedy. Det tog en bra stund innan vi förstod att vi var i rätt park för till vår besvikelse lyste katterna med sin frånvaro. En annan sak som lyste med sin frånvaro var regnet. Vi som har jagats av regn hela resan spann av välbehag när vi läste att Lima är den torraste huvudstaden i världen efter Kairo. Så, förutom en besvikelse till kattpark säger jag bara wow, vilken stad Lima är! Varje kväll strosade vi runt på gator och torg och tittade på dansgrupper som uppträdde, breakdansare som utmanade varandra, musiker som spelade och diverse gatukonstnärer. På dagarna promenerade vi längst med den vackra kusten i områdena Barranco och Miraflores och betade av så många punkter vi kunde på en Lima-lista vi hittat på vår favoritreseblogg "alongdustyroads". Punkterna bestod till 90% av matställen och 10% av parker + ett utomhusköpcenter, Larcomar. Jag gick all in för att insupa Lima och beställde Ceviché och Pisco (Perus nationalrätt och nationaldrink) första kvällen vilket resulterade i resans första illamåendebesvär. Trots illamående fick Lima tummen upp! Tyvärr har varken jag eller John några mobilbilder från Lima.
Mancora
Hejdå Lima och HEJ Mancora. Liksom Lima hade vi fått berättat för oss att Mancora är "a place with eternal sunshine". Vi gled in i den lilla surfbyn och välkomnades av en regnskur. Bittert frågade vi hostelägaren om han vet hur väderprognosen ser ut de närmsta dagarna.
"Well. It never rains this much in march as it does this year". Mitt första intryck av Mancora var inte speciellt bra då jag kommit hit med helt andra förväntningar. Jag blev riktigt irriterad på mig själv när jag insåg detta. Här befinner jag mig på en vacker plats och jag är otacksam nog att inte njuta!? Jag bestämde mig för att testa mammas närvaroövning och "ta Mancora för vad det är". Imagine my surprise när det fungerade! Från att i mina ögon ha varit en ful, smutsig och skum håla förvandlades Mancora till en oförstörd charmig surfby. Jag kände mig som den grymmaste mindfulnessmästarinnan ever!
Yes, jag ser allt #Sauron #TheGreatEye
Vi hade storslagna planer på att åka och simma med vilda havssköldpaddor vid en pir som ligger en halvtimme från Mancora. När vi läste på hittade vi en sida där en skribent menade att man bör bojkotta denna aktivitet. Tydligen matar fiskemännen sköldpaddorna med fisk för att de ska stanna nära piren och turister då ska betala för att kunna hoppa i vattnet med djuren. Fisk är inte sköldpaddornas naturliga näringskälla (de ska äta alger) och därför blir deras skal mjukare än det bör vara. De har också farit illa ibland av turister som hängt på dem för att ta bilder osv. Vi bojkottade därför besöket till piren och tog en dag på stranden istället. Inte helt fel I must say.
Guldkanten i Mancora var hostelägarens hund Maya som alltid var på humör för gos. Hon nämndes i alla recensioner av hostelet och kommer definitivt vara med i vår också. Imorgon (torsdag) åker vi till Cuenca i Equador. John sa "det ska bli skönt med kyla". Jag höll med. Vi bestämde oss för att minnas våra ord då vi de senaste fem veckorna fryst och längtat till stranden. Efter Cuenca har vi ingen aning om vart vi ska. Det känns lite spännande. Häng med vetja!
Godnatt 💕
Maya och John💕
Mellan skratt o ett leende på läpparna tog mammahjärtat ett skutt vid avsnittet om surfen! Fortsätt njut 😘